The beginning of the story

Redan innan jag och M blev tillsammans hösten 2011, hade han berättat för mig om sina planer om att köpa sin mormors hus ute på landet.
Han förklarade att det låg fint till med en damm på tomten, hade ett rätt stort garage i en ladugårdsbyggnad och skogsmark.
Då han berättade om det, på vår kvällspromenad då vi fortfarande bara var vänner, så kommer jag ihåg att jag tänkte att det lät så himla avsides. Hur skulle jag då kunna åka och spontanbesöka honom? Det låg ju nästan 3 mil utanför stan!

När vi sedan blev tillsammans flyttade jag in hos honom i hans dåvarande hus några kilometer utanför stan. Det var ett helt vanligt tråkigt hus i ett bostadsområde och både han och jag kände att det inte var där vi skulle leva tillsammans.

I december 2011 fick jag ta min första tur ut till huset med stort H. M’s mamma kom dit och visade oss runt. M’s mormor hade inte bott där på några år (hon hade flyttat in på ålderdomshem) men allt stod näst in till orört kvar.
Då jag bläddrar igenom de gamla suddiga mobilbilderna som vi tog då vi var där, så kan jag knappt ens föreställa mig att det är huset som jag sitter i just nu. Än fast inget direkt är ändrat, förutom att hennes grejor bytts ut till våra så klart, så känns det inte alls som samma hus.
Hur som helst, så kände jag väl absolut att det var ett bra hus. Visst, det var ett grått halvdassigt eternithus, men det kändes ändå fräscht (hur nu ett hus kan vara både dassigt och fräscht på samma gång kan jag inte förklara, men det var då så det kändes.. och fortfarande känns!) så jag tyckte absolut att det var ett alternativ.
Problemet var dock att M’s mormor hade blivit dement sedan ett antal år tillbaka och därför fått en godman tillordnad sig. Så eventuell försäljning måste gå genom honom, och då också via mäklare. Men det var väl inte det som var det stora problemet, utan det faktum att en viss släktmedlem ständigt försökt sätta käppar i hjulen för allt, och då också försäljningen av denna fastighet.

IMG_0313Från mitt första besök

I och med detta lade vi det på is ett tag och började kika runt efter andra alternativ. Vi var till och med och tittade på ett hus där jag föddes; i Dalarna.
Men ingenting kändes riktigt rätt, och då våren kom började vi åka tillbaka till M’s mormors hus för att ta promenader med hunden runt om i skogarna och ju mer vi var där och vistades desto mer rätt kändes huset.

Här är en av de bilderna som jag verkligen älskar! Så mycket kärlek! Och man kan skymta huset där i bakgrunden.

IMG_2833

Där hade vi precis tagit en riktig långpromenad med Chico runt till de olika fäbodarna som finns i närheten, och avslutade det hela med att sitta och njuta på gräsmattan och drömma oss bort och kände att detta ställe bara måste bli vårt!

Så vi bestämde oss för att försöka.
Mäklare kom dit och värderade fastigheten, och försäljningen fick så klart skötas av den som värderat det högst.
Det var ett antal turer fram och tillbaka om vi skulle få köpa det eller inte (på grund av släktingen som inte på något vis skulle haft möjlighet att köpa fastigheten själv, men då också ville se till att ingen annan heller kunde få göra det), och jag mår nästan dåligt av att tänka tillbaka till hur tärande det var. Ena stunden lät det som allt var klart, men nästa sekund var det helt stopp. Det var som att ständigt åka en berg-och-dalbana, och inte en rolig sådan heller!
När vi TILL SLUT skulle få skriva under papperen så ringer mäklaren bara en timme innan och säger att ett köp tyvärr inte är möjligt då det precis kommit fram att det tydligen låg en anmälan hos länsstyrelsen angående fastigheten som först måste utredas. En anmälan som var gjort av, just precis; …släktingen.
Men då det bara var lögner och påhitt så blev anmälan snabbt nedlagd, och det räckte med att vi skrev under att vi hade tagit del av anmälan. Så efter en hel del strul fick vi ÄNTLIGEN skriva på papperen. Den 22’a augusti 2012.

Vi har alltså bott här i ganska precis tre år nu! Tre underbara år. I vårt drömhus.

Och fortsättning följer….

One thought on “The beginning of the story

  1. Pingback: Wilderness

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *